Idag har jag vart väldigt spartansk i mitt sätt att vara. Jag har gjort noll utöver det tvungna - och nej, jag har inte räknat plugga till kurstentan på fredag som en av de sakerna.
Det har väl blivit typ sju avsnitt The Big Bang Theory, kollat runt på folks halloweenbilder, en massa kaffe och te, lite mat, bloggläsande och försökfixande med en såndära tumbler-blogg, men får se vad det blir av det..

Kom på den lilla detaljen att jag inte har berättat om min tripp till the land of the mountain goats! Schwiez!
So here it is:

Torsdagen den 21 oktober börjar med att gå upp innan tuppen i Bokenäs, fulsova ner på bussen till Gbg, rusa genom Nils Ericssons Stationen, hoppa på fel flygbuss, åka tillbaka för att fem minuter senare rusa genom Nils Ericssons Stationen och hoppa på rätt flygbuss som tog mig till Landvetter. Och ja, där va allt det bruka, jag vela runt och köpte ett packe superbra läppglans (jag äger inget sen tidigare så jag tog det tanta sa till mig va bra) och en ny parfym i taxfreeshoppen (Calvin Klein's Beauty). Fulsova på planet till Frankfurt. Och där blev man avsläppt på på fel jävla sida av flygplatsen så jag fick kuta genom hela stället för att komma fram till min terminal. Stundtals va jag säker på att jag var utanför landet.
När jag kommer på det flyget som ska ta mig till Zürich så ser jag bara kolsvarta huvuden. Det visar sig att gästerna till ett stort indiskt bröllop har bestämt sig för att åka till Schweiz just den dagen, men det flyget (jag råkade tjuvlyssna när jag gick på planet, men jag vet inte om de hade vart på bröllop eller om de skulle det). Det är 97% indier på planet och jag blev ganska nervös för alla barn pekade på mig och mitt blonda hår och sen satt resten och stirrade på mig. Och när jag tog upp en bok för att läsa så började alla skratta, som att "höhö som att hon skulle kunna läsa".. Det va jävligt obehagligt, så jag fulsov den resan också.

Lexx stod och väntade på mig på flygplatsen. Haha idioten hade blivit av med sitt körkort så vi fick ta taxi hem till honom. Inte mig emot, det va ju inte jag som betalade. Faktum är att jag inte behövde betala på hela dagen/kvällen, den biten tog Lexx hand om. Tackar tackar sa jag då.
Vi hann med en del under dagen, bland annat att sticka till ett av Schweiz största köpcentrum (om bara råkade ligga i den lilla byn han bodde i)och köpa kläder och skor till herrn. Jag hann flasha lite med mina kunskaper om jeans genom att viska vilka Levi's han borde fråga om.
Vi gick också genom en Swarowski-butik och det visade sig att de där jävla glasbitarna inte av så dyra ändå! Eller nu var vi ju i tillverkningslandet, men ändå, det gav mig lite kortare distans till de där fjantorna som trippar runt på röda mattor. Så olika är vi inte!
Dessutom köpte Lexx med sig en hel låda med något som kallas för Luxenburgare. Det ÄR guds gåva till människan.. det är som två små kakor, gjorda gudomliga ingredienser med smörkräm emellan. Det smälte i munnen på noll sek. Guuud va gott! Tyvärr hade de bara den konsistensen när dirr efter att de tog ut ur montern, för de blev stelare och segare för varje minut som gick. En timme senare va de som att äta en seg maräng. Det är visserligen itne fy skam, emn det är inget emot det himmelska ögonblick som de frasiga små kakbyltena smälte på tungan. ÅÅh!

På kvällen bjöd Lexx med mig till hans kompis Fabian's restaurang. Fabians födelsedag var dagen efter (på fredagen alltså) så tanken var att vi skulle få med honom ut och fira lite på förhand. Vi åt, och drack, tre rätters och skålade och skojade med Fabian som satt vid vårt bord och velade mer än han gjorde annat. Och när sista gästen hade gått, körde han hem oss till hans lägenhet, bytte kläder, övertalade sin übersnygga flickvän Gladys att följa med och sen gick vi i samlad trupp till Lexx klubb P1. Och på P1 va det självklart Oktoberfest-tema. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen, det var lederhosen och Heidi-klänningar så långt ögat såg och alla såg så jävla löjliga ut.
Jag viskade allvarligt till Fabian att det är exakt såhär jag tänker mig att schweizare ser ut. Då tittade hanförnärmat på mig och sa att "såhär ser vi då inte ut, det där är en folkdräkt från Bremen och de är dumma i huvudet där borta", och sen började han pilla på sin IPhone för att få fram en bild på en schweizisk folkdräkt. Den såg likadan ut som den från Bremen - fast med färgglada lederhosen. Jag dog.
Efter det är kvällen lite luddig, inte för att jag va för full, men för att vi åkte runt till en massa olika barer och att jag blev helt bortkollrad av att alla pratade schweiziska runt mig. Det är ett oroligt märkligt språk. Det är som.. tänk er att ni lyssnar på tysk radio, men att du är i bruset mellan två radiofrekvenser. Du hör att det är tyska fast det läggs till ett extra Kalle Anka-sprak i slutet av varje ord.
Efter P1 tror jag att vi var på det stället där den mest sönderknarkade killen jag sett kommer fram och hälsar och förklarar vilka vackra kvinnor vi svenskor är, med mera med mera. Jag fick väl inte riktigt samma bild av de schweiziska männen just i den stunden dock.. Det var också där som jag och Fabian dansade lite battle genom rutan till buddahmunken som gick runt och drev utanför.
Sista baren/nattklubben var iaf ett nyöppnat ställe mitt i Zürich som hade invigds två veckor tidigare av Samuel L Jackson och han som spelar Ron i Harry Potter-filmerna. Jag och Gladys tyckte att vi kände deras andrar sväva runt oss. Det kanske var dödskallarna av Swarowskikristaller som prydde väggarna Och eftersom att klockan hade passerat tolv a loong time ago när vi kom dit, så betydde det att Fabian fyllde år. Fram med skumpa och ståt och allsång på schweiziska, hurra hurra! Sen sprang alla ner i källarn och drog några linor och sen upp igen. Det tog dock tid innan jag förstod varför alla sprang ner i källarn så ofta, blond och naiv som jag är. Och när jag frågade tittade Lexx på mig som om jag frågade hur man cyklar. Tydligen gör man så där nere, och det gör väl vissa här uppe också bara det att jag inte är bland de som sysslar med det. Tror jag..? I vilket fall ville jag bort från den klubben ganska omgående, för jag tycker det är läskigt med sånt..

Allt som allt hade jag en förjävla härlig toppenkväll verkligen :D

På fredagen mötte jag upp pappa och Hjördis och landslaget på flygplatsen och åkte med pappa och Hjördis till Schaffhausen. Det var en fin och mysig liten stad där ingen förstår engelska och inget vill lära sig det heller. Inte så att de inte vill prata med folk som inte snackar tyska, de va ett snällt folk, men det hjälper inte när de svarar på tyska när man har ställ en fråga på engelska. Det håller inte lix.
Hela den dagen var extremt seg för min del, men vi ranta runt lite i stan och kikade på en massa vackra byggnader och sen åt vi nice middag på en italiensk restaurang och sen dog vi sängarna. Jag fick ett skitfint litet eget rum (eftersom tyskarna inte alls fattar att man faktiskt kan vara tre som vill bo på hotell) med vy över takåsarna.

Tävlingen var på lördagen och började vid 11 på morgonen och slutade någon gång vid 1:30. DET mina damer och herrar, är vad jag kallar en lång dag. Inte bara för att den rent tidsmässigt är lång, utan för att den kändes ännu längre när man sitter helt still på en stol i sådär 13-14 timmar med hög musik i högtalarna och en svensk hejarklack som dönar runt om en.
Men tävlingen gick bra för Simon, och för resten av det svenska danslandslaget över lag. Vi fick många finalplaser och juniorklassen i Boogie Woggie vanns av våra Elin och Anton och tredjepalatsen i vuxenklassen kneps av våra Andreas och Marielle. Simon kom på 13onde plats av 25 tävlande, och det är ju helt sagolikt bra med tanke på att han är förstaårs junior! Han var lite besviken eftersom att den var de 12 innan honom som kom till semifinal, så han missade semin med ett poäng. Men när allt hade lugnat sig så kändes allt bra. Och jag är sjukt stolt över honom och Melinda, mina små guldungar!

Det var en jävligt underhållande resa, med mycket alkoholhets både torsdag och lördag från alla de håll :)

Just nu är allt sådär jag inte vill ha det. Jag bara hängr runt och kan inte förmå mig att göra något vettigt. Och med vettigt menar jag inte plugga, för det gör jag. Men jag orkar inte göra det dygnet runt även om jag har tiden. Jag vill ha något annat vid sidan av att göra, något jag kan längta efter på dagarna att "ååh jag längtar tills jag kommer hem så att jag kan..." Please fill in the blanks for me would ya? Och det är den här tiden om året som jag inte orkar.

Nu nu nu nu vill jag utomlands och jag kan inte vänta tills utlandsstudiemötet är på tisdag så att man kan få dräggla sig bort i länder som pratar svenska. Läs: USA.
Jag vill dit. Nu. Helst åkt igår, och redan vara där.
Jag vill möta våren i New York, åka spårvagn i San Fransisco, bada i Mexikanska Gulfen, äta cajun mat i New Orleans, surfa runt på Hawaii, gå gata upp och gata ner i Seattle, se på solnedgången på en brygga i Key West, studsa runt bland Disneyfigurer i Orlando, äta största och fetaste biffen på något sunkigt steakhouse som ligger utslängt bredvid en väg i södern, besöka en ranch i Texas och rida bort över vidderna, leta efter kändisar i Hollywood, hälsa på Sara som bor på gatan bredvid den gatan som ET cyklade på sin flygande cykel på i LA, jag vill bli galen av neonljus och smattrande enarmade banditer i Las Vegas, gå på en riktig basket eller ishockeymatch i Chicago, kolla på collegefootball och dö efter hunkarna som spelar på någon arena vid någora av de stora universiteten.
JAG VILL TILL USA, PRATA ENGELSKA OCH BLI BERÖMD FÖR MITT TYPISKT SVENSKA BLONDA HÅR OCH FÅ FRÅGOR OM JOBBIGA ISBJÖRNAR PÅ GATAN ELLER OM JAG KÄNNER VICTORIA SILVSTEDT!

Nu ska jag ut på en kvällspromenad och sluta in mig i mig själv en stund.
Jag har faktiskt vart väldigt duktig idag med tvättid och städning och plugg, men det är så stört att jämt känns som att något fattas. Ronja vet vad jag menar, ett riktigt jävla höstskrik är vad jag behöver. Pang på ba'.

Fan va jag itne orkar känna såhär! Inte här nere! Jag tycker så bra om klassen och Kalmar, men det finns.. så lite att göra? JA!

Yrrol: Jag är sjuuuk, och nu är jag törstig också.

Förutom Idol, så har jag diggat Povel the Ramel hela kvällen. Han är den fräckaste som fanns.
Dessutom har jag hurtat som ett as på Nautilus, jag är så stolt och glad att jag kan röra mig normalt nu. Fan va bra det gick, det kändes rätt i hela mig.
Dock är jag ju världens drygaste människa att vara runt när det gymmas. Jag blir så fokuserad! Idag ställde jag mig på rullbandet och tjugo min senare pickade Vivica på min axel - då visade det sig att jag hade sprungit bredvid henne utan att jag hade uppfattat att hon va där. Visst, hon hade inte heller märkt mig, men hon va ju inne i sitt spring när jag ställde mig där. Haha det är andra gången jag är drygröven mot Vicious Vivi på gymmet!

Fredagens Idol-dos intog i köket tillsammans med My. Vi snackade nog mer om aliens, magiska siffror, astrologi och annat viktigt än vad vi kollad eIdol. Som vi sa, har man kommit upp i varv så är det jävligt svårt att sluta vara djup och ologisk.

Här sitter jag och fnittrar åt alla gamla lustigheter jag har vräkt ur mig. Min gamle redaktör på Bohusläningen har skickat mig några av mina texter, så nu sitter jag här med kaffet i handen och läser.
Fan va många intressanta människor jag har träffat genom alla intervjuer! Jag har inte riktigt träffat filmstjärnor eller folk som har räddat världen, men människor med andra intressen än vad jag har. Som har vigt en del av sitt liv till att lära sig en viss grej, har besökt en viss plats eller som har vågat att säga emot eller stå upp inför sin sak. Folk som engagerar sig, det är fan det mest underbara som finns.
Jag älskar att träffa folk som brinner för något, som länge och väl kan berätta om en händelse eller liknande som har med sitt intresse att göra. Som i sin tur lär mig saker. Det är så underbart att se den rena glädjen som skiner som en gloria runt dem när de får förklara om sitt intresse.
Det sägs att en journalist vill skriva för "folket" och "bevisa sanningen" och "göra scoop", men som egentligen skriver den lättsmälta skiten som redaktionerna har snappat upp att den lata människan säger åt dem att skriva. Men jag måste påstå att jag skriver (skrev) för personerna som jag intervjuar. Jag vill ge de ett space att få skryta och stila, för det tycker jag alla förtjänar ibland!

Här är en krönika som jag skrev efter att ha vart på LSK-Gefle matchen för två år sen.
Det va strax efter att LSK hade kommit upp sig. Matchen innan hade de spelat mot IFK och hela stället hade vart helt smockat och hetsen hade vart enorm! När jag va där var det fullt på LSKs läktare, men det stod bara tre stackars hängivna fans på Gefles sida.
Och jag minns att jag senare fick ett mejl på bilddagboken av LSKs fanclub som tackade mig för att ha skrivit en krönika som varken rosade eller risade fotbollen som sport, utan att jag istället skrev om den underbara gemenskap man delar på läktarn. Åh då va jag gött med stolt kan ni tro, att som 16åring få ett mejl av ett gäng killar som var två-tre år äldre än mig minst, som erkände mig och min text.

Sitter på föreläsning och lyssnar på alla vackra uttal som läraren försöker sig på när hon ska ropa upp folk med svåra namn. Ibland lyckas hon och ibland blir det gaanska så fel.
Annars har jag suttit och chattat med Klara som velar i sanden med snygga surfare på andra sidan jorden. Det ska hon ge fan i och tänka på oss andra som pälsar på oss mängder med kläder när vi ska ut i den torra kylan. Sanny är inte medräknad här, flyttar man till Nordnorge så får man faktiskt skylla sig själv om snön faller i mitten på oktober.

Igår va det fosball @ Ritchies residens med Norrland och Robin. Och som herrn har rustat upp stället. Gardiner, träd och någon sorts utspridd post-it-lappskonst. Vajert må jag säga.
Sverige gjrode en superinsats och Mellberg va bäst på planen. Just kiddin', men jag bryr mig noll egentligen. Vill bara åt de sekunder med tröjbyten som sker efter matchen. Gillade speciellt att nummer 2 i Holland bjöd på några halvnakna sekunder. Utöver det så var jag mest aktiv i de diskussioner som handlade om huruvida Hollands spelare var pårökta eller ej.

Suit-up-day idag, och vi är några som tog det seriöst och tog på oss kavajen i morse, några svikare som sket i det, och sen har vi självklart några personer som gick all in, rätt in i kaklet. As usual. Till den sista gruppen räknar jag självklart Gartty och Johan, de är så fina att jag nästan fick en tår i ögat i morse.
Ikväll hoppas jag dock att fler går all in, på alla nivåer. För ikväll är det partaj och DÅström står för förgillet. Gille är för övrigt ett jävligt märkligt ord tycker jag, ett ord som man trodde försvann ur tiden vid sekelskiftet. Men nej, det finns några som håller hårt traditionerna.

Jag och Jay satt precis och ojja oss över en artikel från Aftonbladet om hur mycket man måste träna för att bränna alla kalorier i en muffins. Det kändes sådär att läsa det kan vi ju erkänna. Och eftersom vi båda är lite småkrassliga så blir det ju en hel vetenskap att räkna ut om man är tillräckligt frisk så att man kan träna ikväll eller om man faktiskt borde avstå, vila kroppen och träna imn.. Frisk eller fit? Vad väger tyngst?

Jag myser med brunchrapporten och är vansinnigt sugen på clementiner. Är snart på g ner för trappen och in i Potatisboden på hörnan där min bästistant säljer frukt och grönt. Ska också bege mig till något bageri också och köpa något gottebröd.. måste bara sitta stilla en stund och glo tomt ut genom fönstret lite till.

Ikväll kanske jag ska våga mig bort på ett bodypump pass. Det kliar i kroppen på mig och jag måste få röra på mig, och på pumpen behöver jag inte studsa runt så mycket utan kan stå rätt soft och se stark ut. Problemet ligger i att jag vill vill vill springa av mig allt pirr i kroppen!! Jag blir nervig av att sitta still!

Försov mig idag också, och tappade bort mobilen i caféterian för någon kvart. Och lyckades ringa Perra (som jag är galet stolt och glad för eftersom grabben har köpt Cheers i Ua!) när han satt och skrev på viktiga papper hos Securitas. Det verkar inte som att helgens förbannelse riktigt har tvättats bort..

Den nya My Chemical Romance singeln "Nanana (nanana)" kan vara det jobbigaste jag har tvingats lyssna på. Det värsta är att jag hörde för någon vecka sen hur de hade bedyrat i sitt pressmeddelande att de hade gjort "en djupare och mer betydelsefull platta som är mer mogen".. Hur mogen är låten egentligen?? Sucks to be you känner jag!

Ibland, som nu, dreggar jag lite över H&Ms extremt snygge herrmodell. I bildserien på hemsidan är han verkligen.. omg. Sån är jag!

Avslutar dagen som den avslutades igår - med ett par sidor i litteraturen och Vreeswijk knäppandes i högtalarna - fast denna gång med rödvinsyrsel och nymöblerat rum.

Idag slog jag sönder min favoritvas. Jag vet att det låter old tant, men jag har en sån. Eller hade. Hyllan den stod på bestämde sig nämligen för att släppa i gipset och vika sig så att min fina gula vas sa krackelibank ner i golvet. Mmm, då tyckte jag att det va en bra grej att jag hade vaknat den morgonen!!!!!!
Som hämnd mot lagen om all jävlighet, och som tröst för mitt samvete så lurade jag med mig Frida och Mike till IKEA. Mycket bra idé. Bättre än mycket bra, för jag hade ju kanske inte räknat med att ett stycke bokhylla kunde väga så otroligt jävla mycket som det gjorde. Och de fick också vela runt lite och köpa diverse plock till sin lägenhet.
Och som vi alla vet, så är Pärlan stor på insidan så länge man behärskar trixen inom tetris. Och det gör jag ju. Vi fick tillochmed packat in Frida i baksätet trots att båda sätena va nerfällda. Hon satt både under, över, till vänster, till höger, på och bredvid saker - samtidigt!

Som tack köpte de et fetaste MAXmålet till mig! Jag provade den nya Mozzarella-burgarn, galet nice! Trots det så var Dagens Bästa när Frida viskar "jag känner mig så jävla dum", när vi står i drive-troughn och Frida sitter inklämd i baksätet bland alla grejer och skriker sin beställning. Det va fint.
Maten sluskade vi i oss i parets vardagsrum till tonerna av Doobidoo. Mike anser att svenskar sjunger för mycket. Vi har flest sing-a-long och musikgissningsprogram och vi ska jämt brista ut i sång när någon säger något som påminner oss om en textrad ur en låt. Jag och Frida sa först ifrån, men när vi insåg att vi plus resten av studiopubliken och gästerna i tvn sjöng med när Shirley Clamp skriker Ted Gärdestad fick vi hålla med. Konstigt när man tänker på det. I England sjunger man tydligen bara på fotbollsmatcher och när man är riktigt riktigt full, och oftast sammanträffar de två tillfällena.

Resten av dagen har gått åt att montera monstret till bokhylla, arrangera om lite i rummet så att bokhyllan blev sängfot..typ. Sen klädde jag på mig lite stass och entrade födelsedagsfesten som ägde rum i mitt kök. Jävligt trevlig kväll! Grattis till My!

Nu har jag lovat Steely att batikfärga hans soffa.. vi ska bara hitta en bajla först. En stor en. Sen blir Ritchies lya till det sunkiga haket ingen vill till. Har kanske lovat bort en palm också..
Och imn kanske jag har tvättid. Plus att jag ska plöja mig genom det sista i vår hemuppgift och de sista sidorna i första boken.
Halleluja för söndagar.. eller hur va det nu?

Det regnar på Kalmar och här sitter jag i samma ställning som jag har gjort de senaste sex timmarna - vid skrivbordet med foten i högläge.
Jag har faktiskt vart något produktiv idag. Jag har skrivit klart länstexten till MuDi:s hemsida, och skickat in den till Katarina för att extrachecka datum och andra viktiga grejer. Sen har jag läst dryga 35 sidor i "vetenskapsteori för nybörjare", världens sämsta bok i världens sämsta ämne. Känner att kroppen dör lite mer för varje sida jag bläddrar mig genom. Sen har jag skrivit in alla understrukna rader i datorn.
Har också beställt tvättid för första gången i den här lägenheten! Mycket hi-tech bokningssystem, värsting datorn som man ska visa upp sin elnyckel för. Faktum är nog att jag inte riktigt säkert vet om jag har bokat tid.. men jag tryckte lite på lite knappar i olika färger och sen stod det ett ja eller nej alternativ, och då klickade jag ja. Hoppas att jag svarade ja på rätt grej bara. Det märker vi på söndag mellan 12-16.

Lördagens tenta var värdelös och jag hatar den. Jag kommer att få göra omtenta för att jag kunde fel saker och för att jag inte förstod de utomordentligt luddiga frågorna. Ååh så irriterad.
I söndags stack jag hem till Ua, i måndags var ajg på sjukhuset med foten och i tisdags satt jag på tåget hem igen. Fick reda på lagom till tågbytet i Borås att resten av veckans föreläsningar va inställda och att jag kunde ha stannat hos familjen till söndag, det är väl det som kallas lagen om all jävlighet?

Igår, onsdag, satt jag lite på bibblan, blev ifrånsrpungen på ICA, åkte hem till Henkus och så såg jag och DÅström på TopModel medan Gotland och Henke gjorde tacos. Tillbringade ett par timmar i hans Manhattan-lya och tittade på en massa youtubeklipp medan folk kom och gick.

Vad finns det nämna om lördags tentaslask?? Alla var fulla, alla var glada och alla var arga på det förbannade provet och ville krossa de hjärnceller som svikit oss under tentan. De filmer som har kommit upp på facebook speglar vår kväll gaaanska så bra!