Kom på den lilla detaljen att jag inte har berättat om min tripp till the land of the mountain goats! Schwiez!
So here it is:

Torsdagen den 21 oktober börjar med att gå upp innan tuppen i Bokenäs, fulsova ner på bussen till Gbg, rusa genom Nils Ericssons Stationen, hoppa på fel flygbuss, åka tillbaka för att fem minuter senare rusa genom Nils Ericssons Stationen och hoppa på rätt flygbuss som tog mig till Landvetter. Och ja, där va allt det bruka, jag vela runt och köpte ett packe superbra läppglans (jag äger inget sen tidigare så jag tog det tanta sa till mig va bra) och en ny parfym i taxfreeshoppen (Calvin Klein's Beauty). Fulsova på planet till Frankfurt. Och där blev man avsläppt på på fel jävla sida av flygplatsen så jag fick kuta genom hela stället för att komma fram till min terminal. Stundtals va jag säker på att jag var utanför landet.
När jag kommer på det flyget som ska ta mig till Zürich så ser jag bara kolsvarta huvuden. Det visar sig att gästerna till ett stort indiskt bröllop har bestämt sig för att åka till Schweiz just den dagen, men det flyget (jag råkade tjuvlyssna när jag gick på planet, men jag vet inte om de hade vart på bröllop eller om de skulle det). Det är 97% indier på planet och jag blev ganska nervös för alla barn pekade på mig och mitt blonda hår och sen satt resten och stirrade på mig. Och när jag tog upp en bok för att läsa så började alla skratta, som att "höhö som att hon skulle kunna läsa".. Det va jävligt obehagligt, så jag fulsov den resan också.

Lexx stod och väntade på mig på flygplatsen. Haha idioten hade blivit av med sitt körkort så vi fick ta taxi hem till honom. Inte mig emot, det va ju inte jag som betalade. Faktum är att jag inte behövde betala på hela dagen/kvällen, den biten tog Lexx hand om. Tackar tackar sa jag då.
Vi hann med en del under dagen, bland annat att sticka till ett av Schweiz största köpcentrum (om bara råkade ligga i den lilla byn han bodde i)och köpa kläder och skor till herrn. Jag hann flasha lite med mina kunskaper om jeans genom att viska vilka Levi's han borde fråga om.
Vi gick också genom en Swarowski-butik och det visade sig att de där jävla glasbitarna inte av så dyra ändå! Eller nu var vi ju i tillverkningslandet, men ändå, det gav mig lite kortare distans till de där fjantorna som trippar runt på röda mattor. Så olika är vi inte!
Dessutom köpte Lexx med sig en hel låda med något som kallas för Luxenburgare. Det ÄR guds gåva till människan.. det är som två små kakor, gjorda gudomliga ingredienser med smörkräm emellan. Det smälte i munnen på noll sek. Guuud va gott! Tyvärr hade de bara den konsistensen när dirr efter att de tog ut ur montern, för de blev stelare och segare för varje minut som gick. En timme senare va de som att äta en seg maräng. Det är visserligen itne fy skam, emn det är inget emot det himmelska ögonblick som de frasiga små kakbyltena smälte på tungan. ÅÅh!

På kvällen bjöd Lexx med mig till hans kompis Fabian's restaurang. Fabians födelsedag var dagen efter (på fredagen alltså) så tanken var att vi skulle få med honom ut och fira lite på förhand. Vi åt, och drack, tre rätters och skålade och skojade med Fabian som satt vid vårt bord och velade mer än han gjorde annat. Och när sista gästen hade gått, körde han hem oss till hans lägenhet, bytte kläder, övertalade sin übersnygga flickvän Gladys att följa med och sen gick vi i samlad trupp till Lexx klubb P1. Och på P1 va det självklart Oktoberfest-tema. Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen, det var lederhosen och Heidi-klänningar så långt ögat såg och alla såg så jävla löjliga ut.
Jag viskade allvarligt till Fabian att det är exakt såhär jag tänker mig att schweizare ser ut. Då tittade hanförnärmat på mig och sa att "såhär ser vi då inte ut, det där är en folkdräkt från Bremen och de är dumma i huvudet där borta", och sen började han pilla på sin IPhone för att få fram en bild på en schweizisk folkdräkt. Den såg likadan ut som den från Bremen - fast med färgglada lederhosen. Jag dog.
Efter det är kvällen lite luddig, inte för att jag va för full, men för att vi åkte runt till en massa olika barer och att jag blev helt bortkollrad av att alla pratade schweiziska runt mig. Det är ett oroligt märkligt språk. Det är som.. tänk er att ni lyssnar på tysk radio, men att du är i bruset mellan två radiofrekvenser. Du hör att det är tyska fast det läggs till ett extra Kalle Anka-sprak i slutet av varje ord.
Efter P1 tror jag att vi var på det stället där den mest sönderknarkade killen jag sett kommer fram och hälsar och förklarar vilka vackra kvinnor vi svenskor är, med mera med mera. Jag fick väl inte riktigt samma bild av de schweiziska männen just i den stunden dock.. Det var också där som jag och Fabian dansade lite battle genom rutan till buddahmunken som gick runt och drev utanför.
Sista baren/nattklubben var iaf ett nyöppnat ställe mitt i Zürich som hade invigds två veckor tidigare av Samuel L Jackson och han som spelar Ron i Harry Potter-filmerna. Jag och Gladys tyckte att vi kände deras andrar sväva runt oss. Det kanske var dödskallarna av Swarowskikristaller som prydde väggarna Och eftersom att klockan hade passerat tolv a loong time ago när vi kom dit, så betydde det att Fabian fyllde år. Fram med skumpa och ståt och allsång på schweiziska, hurra hurra! Sen sprang alla ner i källarn och drog några linor och sen upp igen. Det tog dock tid innan jag förstod varför alla sprang ner i källarn så ofta, blond och naiv som jag är. Och när jag frågade tittade Lexx på mig som om jag frågade hur man cyklar. Tydligen gör man så där nere, och det gör väl vissa här uppe också bara det att jag inte är bland de som sysslar med det. Tror jag..? I vilket fall ville jag bort från den klubben ganska omgående, för jag tycker det är läskigt med sånt..

Allt som allt hade jag en förjävla härlig toppenkväll verkligen :D

På fredagen mötte jag upp pappa och Hjördis och landslaget på flygplatsen och åkte med pappa och Hjördis till Schaffhausen. Det var en fin och mysig liten stad där ingen förstår engelska och inget vill lära sig det heller. Inte så att de inte vill prata med folk som inte snackar tyska, de va ett snällt folk, men det hjälper inte när de svarar på tyska när man har ställ en fråga på engelska. Det håller inte lix.
Hela den dagen var extremt seg för min del, men vi ranta runt lite i stan och kikade på en massa vackra byggnader och sen åt vi nice middag på en italiensk restaurang och sen dog vi sängarna. Jag fick ett skitfint litet eget rum (eftersom tyskarna inte alls fattar att man faktiskt kan vara tre som vill bo på hotell) med vy över takåsarna.

Tävlingen var på lördagen och började vid 11 på morgonen och slutade någon gång vid 1:30. DET mina damer och herrar, är vad jag kallar en lång dag. Inte bara för att den rent tidsmässigt är lång, utan för att den kändes ännu längre när man sitter helt still på en stol i sådär 13-14 timmar med hög musik i högtalarna och en svensk hejarklack som dönar runt om en.
Men tävlingen gick bra för Simon, och för resten av det svenska danslandslaget över lag. Vi fick många finalplaser och juniorklassen i Boogie Woggie vanns av våra Elin och Anton och tredjepalatsen i vuxenklassen kneps av våra Andreas och Marielle. Simon kom på 13onde plats av 25 tävlande, och det är ju helt sagolikt bra med tanke på att han är förstaårs junior! Han var lite besviken eftersom att den var de 12 innan honom som kom till semifinal, så han missade semin med ett poäng. Men när allt hade lugnat sig så kändes allt bra. Och jag är sjukt stolt över honom och Melinda, mina små guldungar!

Det var en jävligt underhållande resa, med mycket alkoholhets både torsdag och lördag från alla de håll :)