10 oktober - jävlar i det sa polaren Pär
Avslutar dagen som den avslutades igår - med ett par sidor i litteraturen och Vreeswijk knäppandes i högtalarna - fast denna gång med rödvinsyrsel och nymöblerat rum.
Idag slog jag sönder min favoritvas. Jag vet att det låter old tant, men jag har en sån. Eller hade. Hyllan den stod på bestämde sig nämligen för att släppa i gipset och vika sig så att min fina gula vas sa krackelibank ner i golvet. Mmm, då tyckte jag att det va en bra grej att jag hade vaknat den morgonen!!!!!!
Som hämnd mot lagen om all jävlighet, och som tröst för mitt samvete så lurade jag med mig Frida och Mike till IKEA. Mycket bra idé. Bättre än mycket bra, för jag hade ju kanske inte räknat med att ett stycke bokhylla kunde väga så otroligt jävla mycket som det gjorde. Och de fick också vela runt lite och köpa diverse plock till sin lägenhet.
Och som vi alla vet, så är Pärlan stor på insidan så länge man behärskar trixen inom tetris. Och det gör jag ju. Vi fick tillochmed packat in Frida i baksätet trots att båda sätena va nerfällda. Hon satt både under, över, till vänster, till höger, på och bredvid saker - samtidigt!
Som tack köpte de et fetaste MAXmålet till mig! Jag provade den nya Mozzarella-burgarn, galet nice! Trots det så var Dagens Bästa när Frida viskar "jag känner mig så jävla dum", när vi står i drive-troughn och Frida sitter inklämd i baksätet bland alla grejer och skriker sin beställning. Det va fint.
Maten sluskade vi i oss i parets vardagsrum till tonerna av Doobidoo. Mike anser att svenskar sjunger för mycket. Vi har flest sing-a-long och musikgissningsprogram och vi ska jämt brista ut i sång när någon säger något som påminner oss om en textrad ur en låt. Jag och Frida sa först ifrån, men när vi insåg att vi plus resten av studiopubliken och gästerna i tvn sjöng med när Shirley Clamp skriker Ted Gärdestad fick vi hålla med. Konstigt när man tänker på det. I England sjunger man tydligen bara på fotbollsmatcher och när man är riktigt riktigt full, och oftast sammanträffar de två tillfällena.
Resten av dagen har gått åt att montera monstret till bokhylla, arrangera om lite i rummet så att bokhyllan blev sängfot..typ. Sen klädde jag på mig lite stass och entrade födelsedagsfesten som ägde rum i mitt kök. Jävligt trevlig kväll! Grattis till My!
Nu har jag lovat Steely att batikfärga hans soffa.. vi ska bara hitta en bajla först. En stor en. Sen blir Ritchies lya till det sunkiga haket ingen vill till. Har kanske lovat bort en palm också..
Och imn kanske jag har tvättid. Plus att jag ska plöja mig genom det sista i vår hemuppgift och de sista sidorna i första boken.
Halleluja för söndagar.. eller hur va det nu?
Idag slog jag sönder min favoritvas. Jag vet att det låter old tant, men jag har en sån. Eller hade. Hyllan den stod på bestämde sig nämligen för att släppa i gipset och vika sig så att min fina gula vas sa krackelibank ner i golvet. Mmm, då tyckte jag att det va en bra grej att jag hade vaknat den morgonen!!!!!!
Som hämnd mot lagen om all jävlighet, och som tröst för mitt samvete så lurade jag med mig Frida och Mike till IKEA. Mycket bra idé. Bättre än mycket bra, för jag hade ju kanske inte räknat med att ett stycke bokhylla kunde väga så otroligt jävla mycket som det gjorde. Och de fick också vela runt lite och köpa diverse plock till sin lägenhet.
Och som vi alla vet, så är Pärlan stor på insidan så länge man behärskar trixen inom tetris. Och det gör jag ju. Vi fick tillochmed packat in Frida i baksätet trots att båda sätena va nerfällda. Hon satt både under, över, till vänster, till höger, på och bredvid saker - samtidigt!
Som tack köpte de et fetaste MAXmålet till mig! Jag provade den nya Mozzarella-burgarn, galet nice! Trots det så var Dagens Bästa när Frida viskar "jag känner mig så jävla dum", när vi står i drive-troughn och Frida sitter inklämd i baksätet bland alla grejer och skriker sin beställning. Det va fint.
Maten sluskade vi i oss i parets vardagsrum till tonerna av Doobidoo. Mike anser att svenskar sjunger för mycket. Vi har flest sing-a-long och musikgissningsprogram och vi ska jämt brista ut i sång när någon säger något som påminner oss om en textrad ur en låt. Jag och Frida sa först ifrån, men när vi insåg att vi plus resten av studiopubliken och gästerna i tvn sjöng med när Shirley Clamp skriker Ted Gärdestad fick vi hålla med. Konstigt när man tänker på det. I England sjunger man tydligen bara på fotbollsmatcher och när man är riktigt riktigt full, och oftast sammanträffar de två tillfällena.
Resten av dagen har gått åt att montera monstret till bokhylla, arrangera om lite i rummet så att bokhyllan blev sängfot..typ. Sen klädde jag på mig lite stass och entrade födelsedagsfesten som ägde rum i mitt kök. Jävligt trevlig kväll! Grattis till My!
Nu har jag lovat Steely att batikfärga hans soffa.. vi ska bara hitta en bajla först. En stor en. Sen blir Ritchies lya till det sunkiga haket ingen vill till. Har kanske lovat bort en palm också..
Och imn kanske jag har tvättid. Plus att jag ska plöja mig genom det sista i vår hemuppgift och de sista sidorna i första boken.
Halleluja för söndagar.. eller hur va det nu?
Kommentarer
Trackback