Nu får väl för fan vara nog! Ännu en dag som jag har vaknat som i yrsel, släpat mig till skolan, och sen dött hemma. Jag skulle träna, jag skulle på möte, jag skulle plugga. Vad hände? Jag bakade.

Okej det var faktiskt vettigare än det låter. Typ. Jag lovade i ett stressat ögonblick för en och en halv vecka sen typ att jag skulle hjälpa min granne som är utbytesstudent att göra "svenska kakan som hon kunde ta med sig hem till Litauen. Ja sa jag och Hannah. Och sen glömde vi det.
Hannah stack hem till Övik och mitt liv flöt på som vanligt. Till idag.
Jag jag kom från skolan och skyndade mig som ett djur för att hinna till träningen. Jag tvingade med Izza, slängde i mig en sallad och stack för att hämta jackan. I korridoren möter jag Dina som glatt berättar att hennes kompisar snaart snart kommer med alla ingredienser. "...jahaa va bra" sa jag och fattade noll och gick mot dörren. Precis när jag tar tag i handtaget frågar hon om det är ok att hon bara kunde få tag i torrjäst och inte en sån liten kub som jag hade pratat om. Då slog det mig. Crapshithead.
Jag gick in, ringde hit Izza och bad henne hjälpa mig med sina bakningsskillz och tog av mig träningskläderna. Sen stod vi där. I fyra timmar. Och jag glömde mötet. Fick skicka ett skamset sms till ordförande och be om ursäkt. Och sen åt vi alla kakor, och jag blev sockerhypead och kände mig bakfull på samma gång. Sen gjorde jag korv stroganoff.
Okej jag låter skitbitchig, men det var jävligt roligt också. Jag tycker det är roligt att höra hur utbytesstudenterna har det i Sverige och speciellt vad som är skillnaden mellan deras land och vårt. Och vi hade det riktigt trevligt och alla var skitsöta.

Men vrf jag är bitchig är för att jag är så trött på att alltid känna att jag aldrig får något gjort. Trots att jag faktiskt får det (ibland). Att aldrig vara riktigt pigg. Att aldrig känna lusten att gå någonstans som kräver att jag måste gå ut i det HYSTERISKT jävla kalla vädret. Just nu känner jag bara "läsa vidare, Jenny vad fan tänker du med?" Jag skulle ju resa och plugga i usa och vistas i omåttliga mängder sol. Nu sitter jag här, död, och nästan grinar för att vädret är så jävla värdelöst.
Vadå livslust, någon sån har jag inte haft på ett tag.

MEN det fanns lite sol i min dag. Jag blev tex svinglad i morse när jag fick höra Gogol Bordello på P3. "Start wearing purple"!
Jag blev också nästan helt klar med mina uppgifter till på fredag. Jag har nog bara en halvtimme-en timme kvar tills jag är klar med intervjun som jag redigerar. Att ljudsätta sagan och ordna tal i följd var en piece of cake.
Plus att det har kommit en hel del nya bra artister på line-upen till Way out west.. hm!

"If you are not living on the edge, you are taking up to much space.” - Bob Proctor. Jag känner så nu. Jag tar bara upp plats. Och det vill jag inte. Blä.