Nu ligger jag i MIN EGNA säng i den nya lägenheten och äter muffins. Mm!

Idag har jag vart galet produktiv! Sprungit fram och tillbaka, upp och ner med påsar och lådor precis som igår. Men idag har jag faktiskt hunnit att ta in själva flytten och inse att det faktiskt händer. Inga fler fotbollsmatcher i Champions League-anda utanför fönstret mitt i natten, och inga fler gluttare som kikar in på en när man byter om! Äntligen kan jag bara få strosa runt i lägenheten utan att bry mig om att någon kanske glor på mig genom rutan.
Jag har också kutat runt och försökt att få ordning på alla prytlar och ting. Jag har fått hyfsad finess på garderoben faktiskt, därinne får kläder, skor, lite tallrikar/glas/bestick och kanske lite skafferivaror mm plats i brist på space i skafferihyllan i det delade köket.
Jag har en hylla i kylen, en i frysen och en i skafferiet. Ganska nice, och det är ett fint kök! Ska bara våga mig ut där imn.. Det känns lite läskigt eftersom jag aldrig har bott på det här viset förr. Hemma i Ua hade jag ju en helt egen lägenhet, och den "gamla här i Kalmar delade jag ju bara med Ida.. Men fan, vad finns det egentligen här i världen jag inte klarar? Tss!

På tal om att klara av saker, så ringde jag pappa förut och hörde hur man skruvade upp hyllor på väggen, om det bara va att leta upp en regel och köra eller om det va något annat man skulle tänka på. Det va bara att köra sa pappa, men han sa att det kunde vara lite krångligt att göra det själv, kunde bli rent farligt om jag slant med skruvdragarn eller något. "Ring en vän som kan hjälpa dig".
Och det är så jävla märkligt att så fort jag hör "fixa hjälp", "svårt att göra själv", så är det som att någon slår på en strömbrytare som styr tjurskalligheten i kroppen på mig. "Kan själv" dyker upp framför ögonen på mig.
Så jag igång och skulle ha upp de här jävla hyllorna utan hjälp av någon, och efter många om och men så fick jag upp de! Visst, det hade säkert gått 20 min fortare om man vart två, men det löste sig ju fint ändå!
När pappa ringde lite senare på kvällen så frågade han hur det hade gått, om någon hade kommit bort och hjälpt mig. Och jag hann inte ens börja mumla innan pappa fick den där luriga tonen i rösten och frågade "eller gav du dig fan på att göra det själv?"
Min far känner mig utan och innan, eftersom att han är EXAKT likadan själv. Han kan stå ute i trägårn och pilla med gräsklipparen eller något annat dumt och svära och mumla och vägra ta emot hjälp. Det får bära eller brista, men själv ska vi Askar göra det.

Imn blir det till att bygga en sänggavel. Det är sånna där äckliga "sängfläckar" i på min vägg, och jag vet inte om det är för att den förra studentens säng har stått och skavt emot väggen eller om personen ifråga har haft extreeeemly fett hår. I vilket fall ser det vidrigt ut. Så imn bär det är till Beijers för att köpa någon slags hård board. Sen återstår det att se hur jag gör, om jag går all in och vadderar skiten med skumgummi, eller om jag bara fäster ett tyg över. Men det hade vart fett med skumgummi eller fibervadd..

Klockan 13 imn är det också dags att besikta min del av lägenheten. Det är såå skönt att komma därifrån. Men som sagt, sad face på att lämna Ida. Vi ska ses har vi sagt, och det ska vi göra.

PSPSPSPS, jag simmade 40 längder i bassängen idag. SÅ hurtbulle! Sen drabbades kroppen av ett major breakdown och jag powernapade i två timmar. HÄRLIGT JENNY! Tänk om man kunde fått slimma till sig och känna att detta halvår av extremt mycket fest och alkohol inte syns på utsidan.. G'nite