Det är förbannat jävla snorhalt ju! Ååååh jag hatar hatar hatar snö och vinter och allt som hör där till. Och jo man kan visst fira jul utan snö och kyla och jävligheter, det går helt utmärkt. Ge mig julklappar på en strand, det är kan väl itne vara så förbannat svårt? Tråkigt när man lever på csn.
Jag tror inte csn vill att jag ska ha roligt. Eller någon annan heller för den delen.
Jag tror csn hade det jävligt tråkigt som ung och bestämde att "får inte jag ha roligt, ska fan ingen annan heller ha det". På den vägen va det. True story.

Har också insett hur fjantig min blogg är. Jag gillar inte fåglar och rosa? Eller jo, höhö, jag gillar rosa fåglar - flamingos, men inte isär. Men jag tycker det är kul att hobbypilla med koder och sån skit. Ibland, och sen orkar jag inte ändra. Så det blev så.
Jag antar att jag kommer förbanna mig själv över att ha sagt det när jag har kommit in i webbkursen nästa termin.

Idag har jag känt mig helt bra, jag vettefasen vad som drog tag i mig. För jag verkligen vart helt sanslöst dålig i två dagar och nu - poff borta! Tänk om alla mina sjukdomar kunde vara så, så hade kanske sluppit långdragna förkylningar i evigheter. Men gud förbjude. Tack.
I vilket fall. Jag tuffade in till Torp med Louise och mös med henne ett par välbehövda timmar, luncha och köpte present, klämde på kläder och lite så. Dösnack i timmar är ju helt sjukt underskattat. Skitsnack också, så man får agga av sig.

Fikade med pappa och bror efter att tösabiten hade åkt hem, och sen åkte jag upp till Kurveröd och gjorde Apelryd sällskap i all sin sinnesfrånvaro. Vi bara mös och pratade och ack så värdsliga problem. Sen blev det hamburgare. Och sen blev det lite Josse också! Life is så jävla good kände jag då, att bara sitta och skratta som förr i Jessicas rum..
Fan det är så jävla härligt att bara vara ååh hemma! Vara med folk som känner en sen länge och vet allt skit om en. (För Louise del så har vi ju faktiskt känt varandra sen 0an.. så stor är stan!)
Det är tre månader sen vi alla nästan satt och lipa i min lägenhet på Södra Drottninggatan och önskade att sommaren aldrig skulle ta slut, fast ändå ville att livet skulle sparka igång.