20 december - I gonna be a star, with or without a guitarr
I fredags stack jag hem till Uddevalla igen. Det var egentligen inte längesen jag stack härifrån, men ändå tycker ag det är helt underbart att vara här.
Jag vågar nog sticka ut hakan och påstå att lycka är att sitta och käka frukost med pappa och avsluta varandras rörelser. När den ena sträcker ut armen efter något så plockar den andra upp exakt vad den första sträcker sig efter utan att titta upp från tidningen.
Något jag dock inte har saknat är att sitta i passagerarsätet när pappa kör. Det är ren skräck ibland. Han kollar åt ena hållet och svängen åt andra, kör om folk när det knappt är någon omkörningsfil kvar, svär åt andra idioter i trafiken. Nemen, precis som jag gör.. tyvärr! Jag närmast står i sätet och håller mig i allt jag kommer åt och försöker fantom-bromsa i mattan när han touchar dikeskanten. Och till svar får jag "va fan skriker du om, sitt still".
Anyhow, vi hade egentligen vår sista föreläsning idag, men det var nog tur att jag stack redan i fredags. Huvudledningen till Kalmars vatten brast i lördags och det hemska snöovädret började mena allvar på riktigt. Det känns ju som två grejer man kan klara sig utan. Så jag stack utan strid, och kom hem oskadd.
Dock gled jag ut i mötande vägbana när jag skulle svänga på påfarten till E6an vid Halmstad! Jag stod på bromsen och fick ändå inte stopp på åbäket som ställde sig med hela fronten ute på andra vägbanan. Som TUR var de två mötande bilarna snabb och svängde över i andra filen. Det ser jag lite som en tidig julklapp!
Pratade nyss med Frida och det verkar som att den fancy nyårsfesten är inställd. Det är ju lite tråkigt, men samtidigt slipper jag springa runt i fler affärer efter den perfekta röda klänningen. Festen hade rött som dresscode, och tydligen är det nationell brist på röda klänningar i Sverige. Jag passar inte heller i rött så det var inte mig så mycket emot. Jag blev också lite fundersam när det tydligen skulle infinna sig viktigt folk, som supermodeller, på den fancy festen, och jag tror inte att jag vet hur man sköter sig på en sån fest. Jag menar visst jag kan mingla och vara supertrevlig, men hur hanterar det faktum att de antagligen skulle beställa in ett glas med luft medan jag undrar om man får dricka direkt ur öltappen?
Det är lite trist men jag hade ju ingen plan från början så jag är inte så orolig. Det händer alltid något när jag och Frida är igång, så det gör det väl den här gången också
Och jag hoppas för mitt liv att jag kommer iväg också! Känns sådär efter att ha sett hemska bilder från både Landvetter och Heathrow som båda har vart helt i kaos!
Idag har jag vart hos frisören och fått peruken klippt och färgad. Jag älskar att vara hos frissan, för jag känner mig så fin när jag går därifrån och för att jag gillar att bli ompysslad av någon som kan. När jag går därifrån har sånt äkta reklamschvuung på håret och det bouncear längs axlarna precis som i när huvudpersonen i en romantisk film ser sin drömtjej gå längs gatan i en såndär slowmotionscen. Och jag vill bara skrika "Because Im worth it!"
Jag vågar nog sticka ut hakan och påstå att lycka är att sitta och käka frukost med pappa och avsluta varandras rörelser. När den ena sträcker ut armen efter något så plockar den andra upp exakt vad den första sträcker sig efter utan att titta upp från tidningen.
Något jag dock inte har saknat är att sitta i passagerarsätet när pappa kör. Det är ren skräck ibland. Han kollar åt ena hållet och svängen åt andra, kör om folk när det knappt är någon omkörningsfil kvar, svär åt andra idioter i trafiken. Nemen, precis som jag gör.. tyvärr! Jag närmast står i sätet och håller mig i allt jag kommer åt och försöker fantom-bromsa i mattan när han touchar dikeskanten. Och till svar får jag "va fan skriker du om, sitt still".
Anyhow, vi hade egentligen vår sista föreläsning idag, men det var nog tur att jag stack redan i fredags. Huvudledningen till Kalmars vatten brast i lördags och det hemska snöovädret började mena allvar på riktigt. Det känns ju som två grejer man kan klara sig utan. Så jag stack utan strid, och kom hem oskadd.
Dock gled jag ut i mötande vägbana när jag skulle svänga på påfarten till E6an vid Halmstad! Jag stod på bromsen och fick ändå inte stopp på åbäket som ställde sig med hela fronten ute på andra vägbanan. Som TUR var de två mötande bilarna snabb och svängde över i andra filen. Det ser jag lite som en tidig julklapp!
Pratade nyss med Frida och det verkar som att den fancy nyårsfesten är inställd. Det är ju lite tråkigt, men samtidigt slipper jag springa runt i fler affärer efter den perfekta röda klänningen. Festen hade rött som dresscode, och tydligen är det nationell brist på röda klänningar i Sverige. Jag passar inte heller i rött så det var inte mig så mycket emot. Jag blev också lite fundersam när det tydligen skulle infinna sig viktigt folk, som supermodeller, på den fancy festen, och jag tror inte att jag vet hur man sköter sig på en sån fest. Jag menar visst jag kan mingla och vara supertrevlig, men hur hanterar det faktum att de antagligen skulle beställa in ett glas med luft medan jag undrar om man får dricka direkt ur öltappen?
Det är lite trist men jag hade ju ingen plan från början så jag är inte så orolig. Det händer alltid något när jag och Frida är igång, så det gör det väl den här gången också
Och jag hoppas för mitt liv att jag kommer iväg också! Känns sådär efter att ha sett hemska bilder från både Landvetter och Heathrow som båda har vart helt i kaos!
Idag har jag vart hos frisören och fått peruken klippt och färgad. Jag älskar att vara hos frissan, för jag känner mig så fin när jag går därifrån och för att jag gillar att bli ompysslad av någon som kan. När jag går därifrån har sånt äkta reklamschvuung på håret och det bouncear längs axlarna precis som i när huvudpersonen i en romantisk film ser sin drömtjej gå längs gatan i en såndär slowmotionscen. Och jag vill bara skrika "Because Im worth it!"
Kommentarer
Trackback