Idag slog allt mig. Jag är faktiskt ensam här nere.. Jag har lämnat min hemstad, barndomsbyggd, för att uppleva resten av min framtid. Men fan va ont det gör.
Helt plötsligt fik jag en tom äcklig känsla i magen, som när man har gjort något dumt man ångrar. Fast i detta fallet handlar det nog mer om saknad.
Det slog mig så hårt att jag har startat ett helt jävla nytt liv här nere. Jag kan göra om och göra rätt, men jag har vissa saker som aldrig blir rättare.
Och nu då? Är närhet ett telefonsamtal och kärlek ett hjärta på en skärm? Ååh, mitt hjärta dör. Jag vet ju att allt kommer bli kanon här nere! Faan, kolla på bara på veckan som har gått! Jag har haft det huur bra som helst! Men det bara kom som en chock för mig, för jag har inte haft tid att tänka på vad jag faktiskt har gett mig in på!
Om NI där hemma läser det här nu, så vet ni i era hjärtan vilka jag pratar om! Ingen nämnd, ingen glömd brukar man väl säga..

Skriver mer imn, det är redan sent och imn börjar min första skoldag.. lite nervös faktiskt trots att jag vet att det bara är introduktion av kursen.

Resa till Schweiz bokad också, längtar dit faktiskt :)